Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den halvt ofrivilliga smekningen
skulle senare få en viss betydelse. För
ögonblicket blev den en signal, som
släppte lös skrattet och jublet.
Badianerna voro ovissa om dess betydelse.
Hade hon smekt honom eller givit en
örfil? Småbadianerna tjöto sitt
lystringsrop: Haau, haau, loooopperrrra
koooom...
Svartingen studsade upp ur stolen,
han studsade upp på estraden, han
studsade famnshögt över tiljorna, snurrade
i luften med utbredda armar, tjöt.
Plötsligt stämde orkestern upp skrällande och
negervild, stegrad i virvlar med
pressande takter. Föreställningen hade
börjat, avskedsfesten för Lotten Brenner.
Den svarte akrobaten hjulade kors och
tvärs, voltigerade, snurrade. Hur
märklig denna akrobatik kan ha varit, må
lämnas osagt. De sakkunniga på platsen,
småbadianerna, illvrålade av förtjusning.
Brenner gned kinder och näsa med flata
händer, ett tecken av stark och glad
sinnesrörelse. I själva verket hade hon
icke sett någonting så märkligt sen den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
