Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rackarungar – utan er hade ferierna
inte varit mycket värda! Eljest hade
det nog blivit jämnstruket. Hon var mer
än tacksam. Glädjen började kvälla och
svälla inom henne, barmen vidgades
nästan till sprängning. Alla dessa
beskedliga människor viftade och ropade åt
henne vänliga ord. Hon kände sig
svindlande glad! Överallt såg hon välmenande
ansikten! Och Kanaljen hade återvänt
till hennes bord, till hans bord, till deras
bord.
Hon sade till honom: Ska det nu vara
ett sätt att skoja med en fattig, ful
flicka! Blommor och barn och dans och
niggrer och gu vet allt! Han smålog och
svarade: Kan jag hjälpa det? Ni är så
prententiös. Man måste gno som en slav
för att ni ska bli nöjd. Damen med
mjölkglaset stod vid deras bord; hon gav
Kanaljen ett lätt slag i nacken. Hon sa:
Han har verkligen legat i. Vanligen är
han fräckt lat. Bara när det gäller att
finna på elakheter, brukar han rycka
upp sig. För resten visste vi inte, vad vi
skulle hitta på. Vi känner er så litet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
