Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista blev hon hedrad. Gäster som
kommo och gingo försummade ej att
önska lycklig resa. Tack för mig.
Kanaljen hade inte fått tack ens. Hon skulle
resa med första morgontåget. Komme
han till balkongen i kväll, skulle hon
ge honom en örfil. Örfil var dagens
lösen. Hon hade aldrig rört vid hans
kind. En mycket lätt örfil.
Hon åt himmelskt denna kväll, hon
åt glupskt. Om gamla tecken stå, tydde
hennes aptit ingalunda på olycklig
kärlek. Kära pappa kunde vara nöjd med
sin förståndiga flicka. En annan skulle
kanske ha strövat omkring som en tok
på plagen, i parken – överallt där hon
kunnat hoppats ett lyckligt möte. Hon
åt. Kocken hade gjort sitt bästa. Kocken
har kanske varit det bästa på den här
kusten. Han måste komma in i salen
med sin höga vita mössa, buga och skaka
hand. Det stämmer inte med god ton
men det stämmer med den firade gästens
önskan. Hon säger: Nu kan han reda en
sås som den ska redas. Si, si, alltid har
jag varit till någon nytta!
Hon äter, pratar och nickar. Det känns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
