Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gedigen som hennes egen. Hon greps av
rörelse, hon slog armen kring hans hals
och gned sin trubbnos mot hans kind.
Hon sa: Luns lille, vad ska det bli av
dig, när Lotten är borta? Vi ha varit
just som ett par syskon. Har vi inte?
Lika drulsiga och trulsiga båda. Det är
möjligt att smekningen och de vänliga
orden bevekte ynglingen. Han smaskade
en kyss på hennes kind. Emellertid
skulle Markurell störa den elegiska
stämningen. Han räckte ynglingen en sedel
och bad honom barskt att röra på benen
och telegrafera en rumbeställning till ett
visst hotell i Hamburg. Hancken rätade
på sig och svarade: Som ers höghet
befaller! Markurell tog plats, gav gas. Det
kraftiga djuret frustade till, brummade
muntert. Ljudet strök plötsligt bort
Brenners avskedsmelankoli. Hon slog ut med
armarna och skrek: Luns lille, jag far
som en prinsessa! Bilen gled ut från
trappan. Hancken svängde halmhatten
över huvudet, ropade: Leve deras
högheter! Leve prinsessan! Leve Lotta! En
handfull piccoloer kilade ut på trappan
och stirrade häpna på den fete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
