Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över tre innan vi komma fram. Köket är
stängt. Ni får visst ingen mat. Mitt i
natten!
Svaret var förträffligt. Mitt i natten!
Det blev temat för en halvtimmes
oavbrutet ensidigt gräl. Varför låg hon inte
i sin sköna säng? Varför hade han
släpat henne ut mitt i natten? Varför hade
han förstört hennes sista dag på den
Främmande kusten? Varför? Varför?
Varför? I otaliga beskyllningar och
förebråelser den ena trivialare än den andra
sinade vreden sakta men säkert ut i
sanden. Tröttheten och tomheten
återstod. Skammen också. Den löjliga
fulingens ferier slutade i ett fult och
löjligt futtigt uppträde. Hon snyftade till
och för att dölja snyftningen snöt hon
sig, kraftigt och rejält. Han sa: Ni är
trött och förkyld. Jag handlade kanske
orätt men jag var uppriktigt talat rädd
att hon skulle bereda er något obehag...
Hon? Rödhättan? Den förfördelade och
övergivna! Hon vände sina gröna ögon
mot honom i ett sista vredesutbrott, hon
sa: Blygs! Hur vågar ni att tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
