Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mumlade: Jag begriper i alla
händelser ingenting –
Denna det kvinnliga förståndets
totala bankruttförklaring livade Ludwig,
själv nyss lamslagen och tillplattad. Han
slog ihop händerna, tog ett jämfotaskutt
och utropade: Men jag! Jag begriper.
Fullkomligt. Det är så, när man har en
jänta, som man ska roa och underhålla.
Man gör sitt bästa. Man svettas och står
i. Man rider eller simmar eller dansar
eller sjunger eller går på händerna eller
är kvick i käften eller slåss eller
kurtiserar eller gör någonting annat
underhållande, tills det trötta huvudet sjunker
och knäna vika sig. Just så. En jänta
är väldigt inspirerande, svettdrivande
och förädlande. Det vet nog jag. Man
tar ut sina bästa krafter och hoppas på
bättre och lugnare dagar. Det är rätta
stunden för jäntan. Då slår hon armarna
kring ens hals och säger: Jag älskar
dig. Kom och låt oss beställa ringar.
Så har det gått mig mångfaldiga gånger.
Markurell har skött sig, Markurell har
fått sin lön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
