Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sin finkänslighet! I alla händelser
fick han det icke.
De drogo till fjälls, de kommo till ett
stort hotell, de levde bland många
människor, landsmän och bekanta. Han fick
rätt – ingen människa pratade om dessa
båda parhästar, som höllo samman dag
efter dag från arla morgon till sena
afton. Envar sin arvelott! Det
mångtungade skvallret tystnade ödmjukt
inför fula Brenner.
Inte ens Ludwig med all sin
omskrutna erfarenhet på området skulle
förstå, hur och varför den egendomliga
förbindelsen ingicks. Inte heller Johan
Markurell. De sutto på en grovhuggen
stenbänk högt över skogarna. Ödsligheten
omkring dem var för tillfället fullständigt
ostörd och Markurell talade ostörd om
dess behag. Temat var ingalunda nytt.
Tvärtom talade han dagligen om denna
underbara ödslighet, som gjorde honom
ofantligt gott. Han försummade icke
att ställa den i verksam kontrast
mot det föraktliga badianska liv, som
förts på den Främmande kusten. Man
kan misstänka att allt detta beröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
