Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och näsa blommade rikare än
vanligt det var allt. Undantagandes det
viktigaste av allt – den släta ringen på
vänster hand.
Brenner sa:
Husch ja, och så har jag förlovat mig.
Det hör till. Men sanningen att säga var
det inte lätt. Han hade en annan kär,
se, och strävade emot och var
bångstyrig. Nog fick jag stå i! Klä om mig tre
gånger om dagen, sätta rosor i håret,
sminka mig och pudra mig, krumbukta
och kråma, dansa och gå på. Hade
kanske inte hjälpt ändå ifall jag inte
sprungit med skvaller om rivalen,
intrigerat och gillrat. Till sist gick han i
fällan, den vackraste kavaljern på hela
kusten. Ih ji, vad Lotta fick brått! Upp
med pojken i bilen och åstad mitt i
natten så att ingen skulle ta honom ifrån
mig. Husch, vad det gick! Livhanken
hängde på ett hår men min var han och
min blir han så länge Lotten Brenner
lever. Husch ja, jag har använt tiden
väl och prövat på lite av varje.
Kärleken är ljuvlig den och ränksmideri är
uppiggande, om man lyckas. Barn har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
