Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rop. Hon kände sig lurad och bedragen,
övertrumfad och slagen. Själv hade hon
brutit många förlovningar, men aldrig
någon ringförlovning eftersom hon
aldrig varit ringförlovad. Fula Lottas
försprång retade hennes unga självkänsla
och sårade hennes stolthet. Lizzie
Willman åter tystade sin yngre syster med
en av sina junoniskt strängt strålande
blickar och med ännu en blick sände
hon flickan ut ur rummet och nedför
den kvidande trappan. Själv dröjde hon
ännu några ögonblick hos Brenner likväl
utan att yttra ett ord. Hon insåg att
väninnan hade rätt då hon kallade sig
själv en stor intrigant och hon böjde
sig i tyst vördnad inför en intrig, så
skickligt vävd att hon icke förstod den.
Alltså avstod hon från ord och
utläggningar: hon tog väninnans huvud mellan
sina händer och slöt de stickande gröna
ögonen med två kyssar. Gick därefter
själv samma väg hon sänt kamraten.
Brenner blev sittande med huvudet
bakåtböjt och ögonen slutna.
Likväl icke lång stund. Hon började
stöka omkring i rummet granskande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
