Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från Lothringen och norra Frankrike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seringen stod med sin unga maka inför mig vid
altaret, för att jag skulle välsigna deras förbund
för livet. Och redan i dag, några få dagar efter
nödvigseln, ligger han som en av de fallna
hjältarna framför mig i sitt blod! Franska invånare i
Einville, fattiga dagsverkare, hjälpte mig att söka
upp den döde i den ohyggliga skörden. De
arbetade i sitt anletes svett på denna sorgliga
uppgift, men då jag ville betala dem, avvisade de
enstämmigt anbudet. »0, den unge tappre
officeren,» utropade de, »o, hans tragiska öde, hans
stackars unga hustru! Nej, vi äro kristna, vi ta
inte emot någonting!» Det är mig omöjligt att
betala dem för deras tjänster. Jag räcker dem
alla handen och tackar dem djupt gripen. — Ett
sorgligt tåg kommer uppför bygatan. Främst
ortens katolske kyrkoherde, ett ärevördigt huvud
med grått hår, bredvid honom kaplanen. Bakom
dem sex vagnar förspända med hästar och körda
av bönder. De döda ligga i högar därpå,
massgraven vid kyrkogårdsmuren tar emot dem till
evig vila!
Min färd går åter hemåt med den döde. Ännu
en gång stanna vi utanför ett lasarett, där liket
ligger av en överste, som tidigt i morse dukat
under för sina svåra sår. Djupt gripna träda vi
fram till dödslä-gret. Bäddat på golvet, betäckt
med kappan. Hjälm och värja på bröstet, lägret
prytt med blommor av den trogne kalfaktorn;
så ligger han där med ansiktet präglat av en
djup frid, trots de svåra såren. En nödkista
iord-ningställes i hast, och jag tar även detta lik med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
