Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från övre Elsass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi trupper komma från Vogeserna, och redan
hördes de första kanonskotten norr om Mülhausen
vid Pfastadt (förstad). Det var tyskt artilleri.
Vi sågo de första shrapnels slå ner i staden, vi
sågo det franska artilleriet ge eld, de lysande
kulorna flögo, veno och smällde. Och plötsligt
förstodo vi, att det även gällde oss här uppe på
Rebberg. Vi flydde ner i källaren, hunno nätt
och jämnt flytta ner barnvagnen, litet skorpor och
ett par stolar. Då kom det slag i slag, allt starkare
väste bomberna, allt säkrare kreverade de i vår
närhet. Och sedan kom ett ögonblick, vars fasa
inte kan beskrivas. Vårt hus var träffat, och
vi sutto där i den svarta krutröken och visste
ingenting: brinner det eller störtar allt
tillsammans? Ännu en halv minut, och huset träffades
en gång till och för tredje gången. Vi vredo alla
händerna i stum förfäran och väntade på nästa
shrapnel, som måste sönderslita oss. Vår lille
Klaus var alldeles stilla, han tittade bara så stort
och stelt, och han försökte säga: »Nu var det visst
ett stycke längre bort.» Och ännu många skott
brakade över oss. Vi trodde, att vi skulle kvävas,
tills vi äntligen kunde öppna källardörren. Då
braket ej längre var så rakt över oss, hörde vi
plötsligt vår trädgårdsmästare och hans hustru
ropa: »Kom ut, ert hus rasar!» Och utan att
se oss om rusade vi i vild flykt genom allt
granatregnet till grannfolket i deras källare. Sedan,
då skotten ej längre kommo slag i slag, gick jag
ännu en gång dit över med Ernst för att hämta
Klaus’ madrass och täcke. Nu såg jag för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
