Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det finns en sak — och kanske två — som
bedrövar oss. Och om den skall jag nu tala med
rättframheten hos en soldat, som inte förstår sig
på att sminka upp sanningen.
*
Häromdagen ryckte bataljonen ut från sin kasern
och sina kasematter. Den skulle marschera flera
mil på en dammig väg i glödande solhetta. En
manlig glädje svävade över alla dessa män,
lyckliga över att för några timmar få slippa sin
vakt-göring och bege sig ut till hårdare strapatser.
Man gnolade, man sjöng, man marscherade med
lätta och kraftiga steg. Man dök med förtjusning
ut mot sitt avlägsna mål. Man kände sig glad över
att leva, bära ett vapen och snart få kämpa...
Och så kom man till en liten stad, som man
måste tåga igenom. Dörrar öppnades. Man
gläntade på fönsterrutor. Folk tittade ut. Kvinnor
visade sitt ansikte. Men herre Gud, vilka sorgsna
ansikten! Idel högtidliga blickar, bekymrade
pannor, näsdukar, som fördes upp till ögonen.
»Det är ju inte något begravningståg, som drar
förbi!» sade en soldat helt förbryllad.
Nej, ni goda människor i de städer vi tåga
igenom, det är ingen begravning, som drar er förbi.
Det är män, som göra sin plikt, men göra det med
stolthet, med glädje, med den franska glättighet,
som är lika odödlig som vår ras, och gör att vi
ännu skratta under granatregnet, att vi ännu
skämta i dödens stormvind. Å, det är minsann
inte våra liks ansikten som man skall se för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:46:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brevfront/0087.html
