Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska brev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manstötning med tyskarna knappast ha inträffat.
Ty som vägen var fullpackad, stucko vi av på en
sidoväg för att komma ginare fram och vika av ut
på huvudvägen igen framför den marscherande
kolonnen. Och under denna korta avvikning
träffade vi på fienden, eller träffade fienden på
oss.
Vi färdades över en täck öppen terräng, och
bilen svängde långsamt om en vägkrök. Mitt
framför oss, på ett avstånd av ungefär 30 meter,
ryckte en liten ulanpatrull framåt i skritt. I några
sekunder stirrade bägge parterna på varandra,
inedan avståndet mellan oss minskades. Sedan
ljöd ett skarpt: »Halt!» Vår maskin saktade
farten, och ulanerna voro bredvid oss. En sergeant,
en otrevlig krabat, red upp på den sida av vägen,
där min kamrat satt, och riktade revolvern mot
honom. Officeren höll sig bredvid mig. Bådas
trötta och fromma hästar vädrade vänskapligt inåt
bilen. Framför den sutto de 16 lansiärerna tysta
och bistra med lansarna i vilande ställning.
Officeren, som talade franska, frågade efter våra
pass. Jag erinrade mig, att mitt förrådde det
faktum, att jag var er korrespondent. Det tycktes
mig ej vara den bästa rekommendationen hos
tyskt kavalleri, varför jag i stället tog upp min
passersedel med därpå fastklistrad fotografi. Min
kollega följde mitt exempel. Den unge officeren
— han hade fått skägg sedan krigets början —
ögnade igenom papperen. Under tiden gjorde
sergeanten sig så obehaglig som möjligt på tyska.
Han befallde min vän att öppna sin resväska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
