Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från striderna i öster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur ryssarna skjuta.
— — — På torsdagen kommo vi efter 48
timmars av raster endast föga avbruten marsch till
en liten avlägsen by. Det var vid 11-tiden på
förmiddagen, och plötsligt blevo vi föremål för
en häftig artillerield. Fienden hade inneslutit
sig i den nämnda byn och tydligen inväntat vår
ankomst. Varje skott träffade precis i vår nivå
utan att ändå göra stor skada, emedan
projektilerna ej exploderade. Shrapnels äro ju mindre
farliga; då och då träffade en sådan kula en
kamrat. Av ungefär 100 nedfallande sprängkulor,
som jag såg. exploderade icke en enda. Sedan
nu vårt artilleri ställt upp sig, tystnade de ryska
kanonerna mycket snart, ett bevis på, hur väl
våra kamrater vid artilleriet förstå att träffa sitt
mål. Nu ryckte infanteriet fram. Då vi i kortare
eller längre språng hade tillryggalagt de ungefär
1,200 meter, som skilde oss från fienden, alltid i
det tätaste kulregnet, och ville göra bruk av
bajonetten (vi ha korta, breda sidogevär) — se, då
fingo vi ej tillfälle därtill. Ryssarna reste sig,
sträckte upp händerna och bådo om förskoning.
Gevär och patroner kastade de på marken. En,
som kunde litet tyska, sade: »Vi vilja inte skjuta,
men vi måste — herrarna, herrarna!» Den ryske
infanteristen ligger i en jordhåla som en katt.
Armar och ben drar han tätt intill kroppen, huvudet
drar han in och har gevärskolven (som jag
själv har sett) icke vid kinden eller på axeln, utan
under armen. Han kan alltså omöjligt sikta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
