- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
21

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

en gång slagit fram lämpligheten, att det skänktes till Lund.
På grund af denna storartade donation — som lär vara den
största gåfva universitetet mottagit efter Gustaf II Adolfs

— blef Brinkman upphöjd i friherrligt stånd (1835) samt
lagerkröntes som hedersdoktor i Uppsala (1839).

I det Gahnska huset vid Trädgårdsgatan (n:o 7) — det
står ännu kvar, fastän påbyggdt — hade Brinkman sin
vackra, af konstskatter förskönade ungkarlsvåning. Hans
fönster vette åt Jakobs kyrkogård — med Kellgrens graf

— som var honom en kär utsikt. Här bodde han i mer
än två årtionden; han hade gjort upp särskildt kontrakt om
att få bebo lägenheten så länge han lefde (jfr nedan s.
129 brefvet af d. 23 sept. 1825).

Brinkman torde i Stockholm hafva varit en ganska
bekant person, och hans lilla fina spensliga figur syntes ofta
promenera i staden och omgifningarna — »den där själen,
som flyger omkring i staden utan kropp,» lär ärkebiskop
Lindblom kallat honom. »Aldrig har jag sett någon så
genomskinlig, luftig och fågellik som han», yttrar en
minnestecknare, som besökt honom 1833 (H. Schönbeck); m:me de
Staël lär ha yttrat (sannolikt år 1813) på sitt spirituellt
skämtande sätt, att han såg ut som en sjuk papegoja. Han
hade »stora, lifliga, talande drag», säger Beskow.

Brinkman var framför allt känd som en stor
sällskapstalang. Han hade ju också umgåtts i många af samtidens
allra förnämsta intelligenskretsar. Och sällskapsmänniska
förblef han äfven på ålderdomen, ja, in i det sista. »Man
skulle ju eljest upphöra att vara människa», yttrade han,
när denna sak kom på tal. Han kunde också umgås med
alla slags människor och samtala i hvarje ämne. »Efter ett
samtal om Plato och själens odödlighet eller i ett politiskt
högmål, såg man honom leka med ett barn, eller med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free