- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
106

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io6

Gör ax allt detta hvad du vill, jag hör vid detta tillfälle
blott till »den historiska skolan». — Hvad den af mig
begärda inledningen beträffar, hade jag redan återtagit min
önskan, innan jag fick ditt bref — ungefär af samma skäl,
som du anfört. Ehuru jag tror, att en sådan vink rörande
den nordiska poesiens art och syftning vore högst behöflig,
äfven för de litet mera bildade läsare, så medger jag dock,
att ett företal kanske skulle verka tvärt emot min mening
på pöbeln. Icke dess mindre finna Leopold och jag dina
tankar öfver ämnet i ditt bref till mig alldeles mästerliga,
och uti en eller annan skepnad böra de dock en gång
uppenbaras i köttet.–-

Jag minns ej rätt hvilka tvenne skalder du anser för
våra enda — när du och Kellgren undantagas. Franzén —
men hvem är den andre?1

Det fägnar mig, att mitt omdöme öfver Lycksalighetens
ö blifvit bekräftadt af dig. Vi äro bägge oväldiga uti våra
omdömen, och således ha de mera värde än Leopolds eller
Bloms. Den förre medgaf dock, att Näktergalen2 vore ett
ej blott vackert utan förträffligt stycke. I anseende till
Atterboms konstrimmeri är jag också af din tanke, men
däremot finner jag hans jamber särdeles välljudande,
likasom nästan alltid han$ antika metrer, och språket i
Lycksalighetens ö vackert och väl vårdadt. Hvad själfva
naturen af hans poesi beträffar, så torde den ej stå att
ändras, och oaktadt allt mystiskt djup blir hans poesi dock
tom. Blott i det sentimentala (hvilket i alla fall dock är
en sträng på mänskliga hjärtats lyra) synes han mig ofta
lycklig och intagande. Hans Lilja i en af de första Kalend-

1 Tegnér upplyser att det var Bellman (jiuppl. V: 429).

* »Hopp och kärlek hvila, Vän förent med vän» etc.,
slutsingen i andra äfventyret af Lycks. ö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free