- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
237

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

I sitt långa svarsbref uppehöll sig Tegnér först vid
de öfvergifna väninnorna i Stockholm:

Vexiö den 3 februari 1830.

— — — För att alltså följa den ordning du
iakttagit, ber jag dig upprepa för fru Skogman, att det
ingalunda är ett blott galanteri, när jag beklagar att jag
så sent lärt känna henne och så hastigt måste skiljas
från en sådan bekantskap. Det var egentligen hvarken
hennes figur eller hennes esprit, ehuru bägge rätt
älskvärda, som frapperade mig: utan snarare en
husmoderlighet utan skrynkor, en landtlig treflighet midt i
hufvudstaden, en oskuld af det slag, som öfverlefver
barnsängarna, emedan hon sitter där hon bör, nämligen i
hjärtat . . . Hvad åter fru Poppius angår, så hör hon
onekligen till en högre ordning, nämligen till en
himmelsblå ... I trettio år har jag öfvat min observationsgåfva
på fruntimmer, och jag kan utan skryt säga att jag
drifvit detta studium con amore: men en så from. så
snöhvit, så evangelisk kvinnlighet har jag icke förmärkt
annorstädes. Charlotte1 var visserligen äfven så god, men
dock mera manlig, reflekterande och bestämd; och
Martina är, som de fleste genialiske naturer, ofta en oratio
galeata2. Men fru P. behöfver hvarken hjälm eller sköld,
hon står blank som Eva före fallet, hon är en kvinnlig
Johannes, hon är den bästa, mildaste, renaste tonen i
sitt fortepiano. Det euda jag har emot henne är att
hon icke är ful, som egentligen all ren kvinnodygd
borde vara, icke för sin egen, men endast för
djäfvulens skull, som annars lätteligen blandar sig i spelet.

1 Åkerhielm, Ängeln, se ofvan s. 218.

* Egentligen »ett hjälmklädt tal».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free