Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Heimdall och Beskow1 hylla med nydöpt ifver denna
nya skola, som dock äger ingenting nytt för äldre
kännare af andra länders, till en del redan föråldrade
vitterhet. Hon är ju blott en fransysk prakthärmning af
Englands och Spaniens ursprungligt fria diktverk. Men
hennes rikedom är gunås ej Calderons, hennes frihet ej
Shakespeares. Ja inom själfva Frankrike är
uppresningens anda ingenting mindre än ny! Med huru mycket
snille har ej redan Diderot anfäktat den så kallade
klassiska lagstiftningen i dikt och skådespel! Och Mercier2
utarbetade midt för Voltaires näsa en spritt ny,
alldeles byggd på samma grundsatser, som dagens hjältar
söka göra gällande såsom en af det frisinniga
århundradets egendomliga upptäckter. Men visserligen är den
nya skolan något djärfvare i deras tillämpning. Ty
sedan hon ändtligen hunnit inse den förras
snille-fjättrande ensidighet, synes hon nu vilja öfvergå till ett
alldeles laglöst envälde öfver form och innehåll. Victor
Hugo bekänner uppriktigt: »att skaldeu må.gå. hvart han
behagar och göra hvad honom lyster», och hans egna
skrifter bevittna tillräckligt, att han utan blygsamhet
begagnar dessa inkräktade rättigheter. När för några och
50 år sedan den tyska Melpomene uppträdde med samma
hvälfningslystnad3, visade hon dock en god del mera
sans, äfven innan hon af Göthe och Schiller lärt känna
den lagbundna frihetens skönare former och högtidligare
1 Heimdall, hvari Beskow medarbetade, sysselsatte sig rätt
mycket med den nyare franska litteraturen, särkildt Victor Hugo,
jfr t. ex. årg. 1830.
* Seb. Mercier, en efterföljare till Diderot, författade realistiska
dramer samt ett arbete mot den franska klassicitetens teorier: Æssai
sur l’art dranntfiques- (1773).
3 Brinkman åsyftar här den s. k. Sturm- und Drangperioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
