Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
pet» — till dess det högre snillet, som bor ofvan
molnen i otillgänglig klarhet, ropar: »varde ljus!» Så
skiljes ljuset från mörkret, och vi skåde, huru den djupt
odlingsbara jorden »bär gräs och örter, som frö hafva,
hvart efter sin art, och träd som frukt bära, hvart efter
sin art».
I konsten, som i lifvet, är den rikare naturen alltid
längre och ihärdigare i strid med sig själf, än
medelmåttans medgörligare råämnen, som utan särdeles
mot-sträfvighet lättare sammansmälta till ett oanstölligl helt;
ehuru just ddta, ur konstens högre synpunkt betraktadt,
ej sällan saknar både halt och värdighet. Försoningen
emellan alla själens och hjärtats kämpande krafter är
snilläs ära; ej en lättvunnen seger vid den yttre
formbildningens lekande vapenöfningar.
Väl svärmar kraften gärna vidt kring jord och haf,
en bärsärk lik, som biter blek i sköldens rand,
men trött och sansad vänder hon dock hem till slut.
Så Schiller och Göthe; i det närmaste Jean Paul;
och äfven Thorild var hos oss på hemvägen, när hans
bana afbröts.
En barnlek blott är fromhet ej förent med kraft;
hon är, som solens strålar uppå Ägirs barn,
en löslig bild med vågen stigen eller sänkt;
förutan tro och hållning, ty hon har ej grund; —
Onekligen större delen af den gallo-akademiska
vitterheten i alla länder.
Men kraft förutan fromhet tär ock bort sig själf,
som svärdet tärs i högen, hon är lifvets rus;
men glömskans häger sväfvar öfver hornets brädd,
och när den druckne vaknar, blygs han för sitt dåd.1
1 Citaten äro hämtade från sista sången i Fritiofs saga,
Försoningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
