Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a8o
— jätten till dvärgen; men icke dess mindre hade vi bägge
sà motsvarande, ej motstridiga egenskaper, att han ännu
bekände, att han aldrig återfunnit någon förståndsvän, med
hvilken han så gemensamt kunnat tänka och med så hastiga
förkortningar kunnat frispråka öfver allt inom och utom
människan. Därföre kunde vi nu också, efter en
skilsmässa af 27 år, så ledigt och djupt gripande fortsätta våra
samtal, som hade de blott under några veckors tid blifvit
afbrutna. Också kunde vi ej finna hvarann i det allra minsta
förändrade, emedan en värld i uppror lämnat oss fridlysta
på de »Saligas öar», dit vi redan i ungdomen flyktat [med]
våra skatter af vishet och rent mänskliga lefnadsåsikter.
Vi logo nu som förr öfver gudalärans och stats- och
förnufts-klyftighetens föråldrade eller dag från dag nyfärgade
ämbetsdräkter och förvänta ej återställandet af Guds rike på
jorden genom nutidens babyloniska tornbyggare. —
Lyckligtvis behöfde jag nu ej vara så förlägen öfver vår
förtrolighet som 1806, då Schleiermacher, vid en ny upplaga af sina
»Reden tiber die Religion», offentligen tillägnade mig en bok,
som de rättrogne då ännu ansågo för spinozistik och
gudförnekande. Ty däruti blottställde han mig, som du någon
gång hos våra gemensamma fruar, när du försäkrade dem,
»att vi tänkte alldeles lika öfver vissa kinkiga ämnen».
Han förklarade nämligen, »att denna boken i sitt nuvarande
skick i det närmaste innefattade behållningen af våra
gemensamma forskningar och religionsåsikter». Och detta
medan jag vistades i Gustaf Adolfs högkvarter och ägde till
själasörjare den allt förkättrande fältprosten Linderholm.
— Jag reste med Schleiermacher till Uppsala, och du torde,
likasom jag, något förundra dig öfver den utmärkta
förtjusning, med hvilken han där emottogs och firades. Jag
förmodar det gällde mer hans öfverlägsna snille och lärdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
