- Project Runeberg -  Brinkman och Tegnér. Ett vänskapsförhållande efter förtroliga bref /
346

(1906) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346

sångmön1, emot hvilken jag genom min tyska uppfostran
och ett mångårigt vistande i främmande länder, blifvit nog
likgiltig. Tillika önskade jag att ännu en gång kasta en öm
blick på min första barndom, som tillbragtes på en
gudomligt vacker landtegendom, tillhörande min mor — en af
de ädlaste och utmärktaste kvinnor jag ännu känt, och
hvilken jag har att tacka för allt hvad som i min själ och
mitt hjärta fått en mildare och, om jag så må säga, en
poetisk utbildning. På en gång fick jag en nattlig ingifvelse,
att allt detta kunde förenas uti ett enda stycke, och så
diktades Hembygden nu i somras, medan det redan
trycktes på senare hälften af första delen. Detta är således
min så kallade sångmös verkliga svanesång, och om du
finner den mindre liflig och ledig än just sådana ämnen
bort ingifva den, så ber jag dig att med blyerts anteckna:
»ætatis 78» (säger sjuttioåtta/). Det måtte förklara och
ursäkta mycket. Men ung eller gammal har författaren
väl i det hela varit sig tämligen lik, och ett »poetisches
Gemüt» torde väl vara det enda hans försök förråda. Som
alla half poeter har jag gärna slagit mig ner på lärodikten
med ett slags elegisk anstrykning. Men som jag tidigt
insett, att de rimmade afhandlingar, hvarpå i synnerhet
britterna äro så rika, dock sällan kunde bli något annat än
okysk prosa, så har jag inbillat mig, att lärodikten
måhända snarare skulle närma sig poesien, om den antoge en

1 Jfr ofvan s. 11. I andra sången af Hembygden ser skalden, vid
återkomsten till hembygden, en ljusalf gå sig till mötes, och denne
säger, med hänsyftning till Brinkmans studium af Franzéns dikter i
Paris:

Blott kring Valhalls höga troner
stämmes lyran af min hand,
minns du än, hur hennes toner
tjuste dig vid Seinens strand?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:47:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brinktegn/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free