Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
för mina fötter och visa dig en underart av Papaver
radicatum, som bär mitt namn. Vad visar du mig
i stället? Om du visar mig pengar, så behåll dem.
Så sätter jag mig åter i rörelse, vandrar några
timmar uppe på vidden och sneddar slutligen utför
sluttningarna mot norr. Jag kommer ner i björk-
bältet, vadar genom manshöga stormhattssnår och
slår in på den lilla stigen utmed älven. Det har
återigen blivit kväll och det regnar stilla.
För ro skull börjar jag fiska och under tiden
viner myggen kring min hatt. Jag hör också ett
par vråkar skrika, Mina kläder äro dävna av svett
och regn, men jag tänker inte därpå, jag kan ju
också tända brasa, när jag kommer fram till
kojan. När jag fått några laxöringar, tar jag kly-
kan med de dinglande fiskarna och beslutar gå ner
till den, Och medan jag nu går utmed den lilla
kvillrande älven, känner jag den regnstarka doften
av björk. Ty här kring mynningen. av Datnajokk
bli björkarna särskilt kraftiga och raka. En gång
låg här en smälthytta och ännu synas ruinerna av
dammen, Här levde många människor, och de
levde väl ungefär som vi alla leva. De älskade
och födde barn, de slogo ihjäl varandra och trodde,
att deras arbete var så viktigt. De röjde undan en
smula skog till betesmark för sina djur, men nu
äro de alla borta och allt deras arbete är bara en
legend. Björken har åter ryckt fram över deras
tomtningar, och i kväll doftar den trotsigt och se-
gervisst i de små ängarna. Nej, människornas
verk, ditt och mitt verk — det är inte mycket att
brösta sig över.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
