Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
skaka betänksamt sina galthuvun; jag är dem obe-
kväm. Älskelige bröder, jag vet, att jag är er obe-
kväm, ty jag lever, och långt efter det ni själva bli-
vit mull, skall jag blomma härligen! Ty över mig
står en regnbåge tänd.
Jag kommer fram till ruinerna av dammen och
där känner jag plötsligt röklukt. Jag förstår med
en il av obehag, att det är folk i kojan. Ett ögon-
blick tänker jag vända och söka mig annat lä för
regnet, ty jag vill vara ensam. Vem kan hålla till
i kojan? Någon fiskare? Men det är kanske bara
gubben Korpinen, som är här för att slå sina ängar.
Eller kanske någon av hans ungdomar? Det bul-
tar till inom mig och jag stannar bakom en björk.
Men jag hör ingenting. Det är bara älven som
risslar och regnet som strilar ner över mina hatt-
brätten och fuktar mitt ansikte. Den gråa röken
sveper ner över spåntaket och lägger sig som ett
spindelnät, lätt och genomskinligt, kring kojan.
Jag drar in röken och känner tinningarna dunka. I
detta ögonblick märker jag också, att mina ögon
överdras av en grå hinna; det är väl röken. Jag är
orolig, upphetsad, ja, ty hade jag inte väntat att
finna kojan tom? Hade jag anat, att någon av
Korpinens folk skulle ro hitupp just i dag? Folk
far på fiske eller sköter sin slåtter — jag kan ju
inte veta allt. Och om jag i förgår hörde någon av
Korpinens folk ropa nere i byn, att i dag bär det
av, så kunde jag ju för den skull inte gissa vad
saken gällde.
Låt mig nu bara lista ut vilka som hålla till i
kojan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
