Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE, TOR
17
jer mig alltså fram och tittar in. Det hela är ett
ögonblicks verk, jag låter mitt ena öga svepa in i
rummet och drar mig därefter hastigt tillbaka,
tryckt mot väggen. Blinkande står jag droppstilla
och stel en halv minut och går därefter häftigt in i
skogskanten, där jag blir stående utan att veta var
jag befinner mig.
I eldskenet där inne har jag sett henne stå fram-
för stenhärden med ett klädesplagg sträckt mot
värmen, Hon är nästan avklädd. Håret hänger
vått ner på hennes bara skuldror, som glänsa i
brasskimret, och hon sträcker armarna ifrån sig
som om hon åkallade elden, Jag tycker, att hon
ler för sig själv.
Med handen kring den våta gevärspipan står
jag inne i dungen och stirrar på en smörboll me-
dan tankarna virvla i mitt huvud. Jag börjar lång-
samt gå hit och dit. Regnet susar, forsen kvillrar;
jag fylls av en dunkel visshet om att något ödes-
digert skall hända mig innan jag lämnar denna
tysta plats. Jag nyper av ett björklöv och tuggar
på det. Till sist spottar jag ut det och vänder till-
baka till stugan. Regndropparna från träden och
buskarna skakas ner över mitt heta ansikte som
svala pollenkorn; den beska smaken av björklövet
sitter kvar i min mun...
När jag varsamt öppnar dörren, ger hon till ett
litet skrämt utrop och reser sig upp med en pjäxa
i ena handen och en tuva skohö i den andra. Hen-
nes ögon bli alldeles runda och rädda. Hon lik-
nar en ripa som plötsligt sträcker hals.
— Godafton, säger jag lugnt.
2 — Blomberg: Det brinner i snön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
