Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a ” MORA . OK 2 Pr
ARE RS AR RAA jA Fra a Vr ARLA RAN AA a
2
men jag känner med ens svalkan från kinden, en
frisk svalka, som påminner om ett daggigt äpple.
Jag kan inte undkomma den, jag låter min kind
sjunka mot hennes; ja, även dess doft är ett äpples.
Och hur skall jag nu beskriva vad som händer?
Kaisu ligger där så tyst, men hon sover kanske inte;
hon rör sig utan att röra sig; det sorlar i henne,
Och medan jag blundande känner hennes kinds
friskhet, vrider sig hennes ansikte oändligt långsamt
och omedvetet — eller är det mitt eget ansikte som
vrider sig? — tills min mun känner de fina fjunen
i hennes kind och slutligen det yttersta av hennes
rädda, skälvande mun. Det är som när man en som-
marmorgon lagt sig framstupa i en äng och låter sin
mun stryka över det mjuka, fuktiga gräset. Och så
med ens har jag slagit även min vänstra arm om-
kring henne...
Om morgonen hör jag djupt inne i min sömn hur
forsen småpratar utanför kojan och en gök ropar.
Någonstädes i denna halvverkliga värld hör jag
också några ord svinga fram och åter som under
klockklang. Jag slår upp ögonen med några hastiga
blinkningar, uppfattar solskenet, som sveper in ge-
nom fönstergluggen, och vrider på huvudet. Kaisu
ligger med händerna under kinden och ser på mig
med sina mörka, skimrande ögon, och hennes mun
har det outgrundliga leendet i vinklarna. Jag ler
tillbaka, och medan mina blickar smeka över hennes
solbrända ansikte, hennes svarta hår och ögon, hör
jag återigen de fjärran orden svinga som under
klockklang: Det är fullbordat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
