Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Me rftr Ir reg
29
mitt nya öknamn, och det är väl klockarn som kläckt
det, Men nu skulle jag kunna stanna och säga dem
alla: Ni ska inte mera se mig vandra runt kyrkan
varv efter varv i raseri och förtvivlan, kära fyllhun-
dar. Jag har slutat gräma mig över helvetet om-
kring mig. Jag har smakat en kvinna.
Allt detta säger jag i tysthet för mig själv medan
jag hastigt går förbi hoparna, men jag känner hur
den gamla skräcken och det bottenlösa föraktet
återigen stiger mig i strupen. Klockarn står med en
mugg bland kunderna; han flinar, den lilla mans-
lingen. På samma sätt flinar han, när han mitt un-
der gudstjänsten står nere vid dörren och sätter
pluntan för munnen, Varje helg kräla samerna som
stora gråa löss på hans gårdsplan eller sitta och
jojka på hans breda trappa.
Jag möter ett kvinnfolk, hustru Virtainen. Hon
är full, I förra veckan jordfäste jag minsta barnet
— det hade legat hemma och skrikit navelbråck och
död på sig medan hon hängde vid kaggen borta i
byn, Jag går förbi henne som om hon varit osyn-
lig.
När jag böjer mig ner efter nyckeln vid trap-
pan, finner jag den inte. Jag blir en smula häpen,
men det är ju inte första gången man spelar mig
spratt. Och om jag envisas med att lägga min
nyckel under förstugubron istället för att stoppa
den i fickan, så är det kanske för att jag vill ut-
mana dem.
Då upptäcker jag, att nyckeln sitter i dörren.
Men när jag vill öppna den, märker jag, att den
är låst på insidan. Jag blir vild av ursinne, nu
ng Fl ARR nt
Pe
mi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
