Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
hans regemente i en residensstad. Han var vid
den tiden i min egen ålder, ogift var han också.
Guds bästa barn var han inte. Han hade aldrig
lidit nöd, hans far var förmögen, han hade växt
upp i ett rikt hus och var en rätt vanlig ung junker.
— En ganska odräglig junker, unge vän, säger
han, som spelade kort och dansade och sådde min
vildhavre,
Det är första gången han använder uttrycket
’unge vän" och detta drar mig för tillfället närmare
honom.
— Nå, återtar han och suger ihärdigt på sin
pipa, i den där stan träffade jag på en bal en ung
dam, en mycket fin dam, baronessa. Vi hade väl
druckit för mycket champagne, och jag var dess-
utom en djärv ungdom? säker på mina talanger.
Inom några timmar hade jag fått min vilja fram i
ett sidokabinett.
Han iakttar mitt ansikte och gör en liten paus,
varunder han rynkar pannan, som om minnet pinat
honom.
— Tre dar senare gifte vi oss.
— Det gick hastigt.
Han ler urskuldande, och jag märker nu, att han
ibland har ett mycket vackert leende.
— Ja, det gick hastigt. Men det var ju krig.
Nå, och efter Waterloo slog vi oss ner hemma i
Danmark på mitt gods och levde där något år.
Jag, som levt på fältfot i åratal, hade inte så lätt
att finna mig i lantjunkarlivet, men jag började
studera på egen hand. Jag hade fått en stark lust
att studera filosofi istället för strategi och fortifi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
