Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
marn tindrar blå, tycks den le ett förläget och
urskuldande leende över sin lättfärdighet. Och
när hösten flammar eller vinternorrskenet bröstar
upp, tyckas de flamma och spraka i ett slags rase-
ri över allt det gråa. Och detsamma göra själarna
ibland.
Vi förstå inte dessa själar, nej, vi förstå dem
inte. Varje kyrkdag märker jag det ginungagap
som skiljer dem från gudsordet. Ingen begär, att
Victoria regia plötsligt, skall blomma härnere på
sjön och att Ranunculus glacialis skall dyka upp i
Sahara; varje art har sin naturbetingade växtlokal.
Man skulle kunna tala även om en religionens
växtgeografi. Jag kan inte tillägna mig det lojala
tänkesättet att alla som ha andra gudsbegrepp än
vi äro hedningar. Jag vet att detta är otillåtna
funderingar, nå, så få de vara otillåtna. Jag vet
också, att några få av mina egna församlingsbor
iakttaga kyrkans alla bud och göra sitt bästa för
att livnära sig på de stenar jag räcker dem till
bröd, Men de knäcka tänderna på dem, sätta dem
i halsen, bära dem i buken, osmältbara och i san-
ning hälsovådliga, Detta är att uttala domen över
mig själv, jag vet det. Men jag är ingen Döpare,
ingen profet,
Men jag måste rycka mig ur mina funderingar
och åter låta fjädern fräsa över karduspapperet.
Att skriva en predikan är egentligen ganska en-
kelt, när man lärt sig knepet; det är en kortkonst.
Några huvudpunkter och underavdelningar — och
Spader ess ligger precis där man vill. På detta
sätt kan man mala själva passionshistorien till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
