Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NET
58
när jag nu griper henne, hårt som för att över-
rösta kulturmänniskan inom mig, svarar hon med
mörk omättlighet och hela universum brister i ett
blixtrande kaos.
Så går kvällen och natten kommer, den obefint-
liga polcirkelnatten. Vi säga inte mycket.
— Kaisu, därhemma undrar de kanske var du
EL
— Nej.
— Vet de var du är då?
— Nej.
Så har hon väl återigen lett dem på villospår.
— Kaisu, det slår mig att du inte en enda gång
kallat mig »du»,
Hon tiger.
— Är du ännu en smula blyg för mig?
Hon tiger. Och även jag tiger. Men om en
stund reser hon sig, glider mot kåtans öppning,
tittar mot himlen, kommer in igen och viskar hest:
— Klockan är ett. Jag måste nog gå.
Jag ser på mitt ur. Det fattas fem minuter i
ett; hon vet tiden som ett naturväsen. Borde jag
beveka henne att stanna? Nej, jag reser mig och
nickar bekräftande, att hon kanske bör gå.
Hon vränger på sig konten med en van, kraftig
rörelse utan att se på mig och leendet är återigen
i hennes munvinklar. Några sekunder tycks hon
betänka sig, sedan säger hon rakt ut i luften:
— Tack för mig!
Så niger hon; sannerligen, hon niger,
— Men kära Kaisu! utbrister jag mitt emellan
löje och rörelse medan jag fattar henne i skuld-
AST
7
d
Sn
i
NEP
rg
MM
—
ata,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
