Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AT
a AO
EEE rlarrBsrn
TM a BT Ke POE
er
’,
mn
76
svarar, Jag tar henne och hon låter det ske. Men
jag hatar henne för att hon låter det ske. Eller
hatar jag mig själv i henne?
Vår vigsel blir en fröjdens dag för alla som kun-
na dra munnen till ett hånflin. Ödets tysta gap-
skratt återljuder gällt och ohöljt i människornas
strupar, Jag bemannar mig och bär mitt huvud
högt; ack, jag överglänser mig själv i lögnaktigt
hjältemod. Var och en vet ju så väl, att min fäste-
kvinna stiger i brudsäng ren som en Guds ängel!
Alla förstå så gott, att jag själv inte kommit vid
någon kvinna före bröllopsnatten! De sätta huvu-
dena samman till tack och pris över så mycken
dygd och så mycken himmelsk kärlek, Och det
är väl bara gubben Korpinen som tycker, att det
hade varit tillräckligt med att ge henne hundra
riksdaler, eftersom hon redan var skämd.
Kaisu, vad säger hon? Hon svarar när jag ta-
lar, annars tiger hon, Leendet i hennes mungipor
sitter alltjämt kvar och när hon kommer in från
visthusboden kan hennes min vara hemlighetsfullt
högmodig. Den fattiga flickan har plötsligt fullt
upp av renstekar, ostar, torrfiskknippor, bröd-
bingar och smörbyttor — hon går omkring och
äger allt detta. Jag låter också göra några möb-
ler och säger henne att hon skall skaffa sig bättre
kläder. Jag gör det inte med lätt hjärta; själv har
jag i många år ägt vad jag behövt för att ej frysa
eller svälta, men intet därutöver. Kaisu drar in
andra kvinnor i huset, Där sitter en smilande kä-
ring och hjälper henne sy en svart klänning. Var-
je gång jag kommer ut i köket, dryper hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
