Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Minst av allt har jag väntat ett sådant svar. Jag
blir häftigt vred och lika häftigt skamsen, Utan
ett ord går jag in i kammarn och slår hårt igen
dörren,
Om kvällen, när vi lagt oss, märker jag att hon
är orolig och flyttar sig från mig. Ondskefullt mär-
ker jag det och tänker: Du har ont samvete, kvin-
na, Men om en stund stiger en våg av mörk vrede
inom mig. Är hon inte min hustru! Äger jag henne
inte! Och emedan jag är man, gör jag vad män i
alla tider gjort, då de velat bevisa sin äganderätt:
jag beslutar ta henne, underkuva henne. Jag
sträcker ut armen, kilar in handen under hennes
nacke och ämnar dra henne till mig. Då känner
jag hur hon spjärnar emot, tyst men envist, Jag
blir ännu mer upphetsad, jag reser mig till hälvten
och griper henne om skuldrorna för att tvinga
henne till lydnad. Då händer det omöjliga, det
oerhörda. Kaisu sliter sig hastigt lös och springer
ur sängen, Jag blir mållös av häpnad och förnär-
melse. Hur vågar hon! Det är jag som är herre i
huset och jag skall vid djävulen visa henne, att
min vilja är hennes lag! Långsamt och dolskt stic-
ker jag benen över sängkanten, reser mig och rör
mig fram mot henne. Hon drar sig vaksamt bak-
länges, hon tassar på nakna fötter mot dörren, hon
lägger handen på låset som om hon ämnade
springa ut i mörkret och snön,
— Kaisu! ryter jag till,
Det går en sättning igenom henne och handen
blir stilla,
— Gå och lägg dig! befaller jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
