Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ri ad
i
LF
HÖ
n
gl
Få
2
hy
sö
hå
7
r
e
nr
&
a
SN
96
ladorna, smickra mig fram till mitt akademiska
mål och överhuvud förkovra mig i sofistik!
Så lallar jag. Och fast jag i vissa stunder klart
genomskådar det, tvingar jag mig att tro på lal-
landet,
Och Kaisu? Jag säger: kom! och hon kommer,
gå! och hon går! Men hon växer sig långsamt fas-
tare i huset, Hennes kvinnlighet sänder ut otaliga
trevare, mjuka men sega, Den gång, då hon höll
ut den vita barnskjortan som en parlamentärflagg,
vann hon sin första victoria. När hon stod med
handen på dörrlåset och såg på mig utan fruktan,
var jag redan slagen. Nu bygger hon skickligt och
tyst på sitt försvarsverk; hon gör sin egen kropp
till en oöverstiglig barrikad. Där hon sitter ned-
böjd över sin sömnad, liknar hon ett a. Där hon
står vid spisen, bildar hennes tunga gestalt ett o.
Hon är begynnelsen och änden,
Utvärtes händer intet, nästan intet. Jag kunde
beskriva skrivgöromål, expeditionsarbete och soc-
kenbud. Jag kunde också skildra lapparna —
vore det inte intressant? Jag arbetar med utvär-
tes ting, jag jagar. Och medan jag med kraftiga
stavhugg susar hemåt, erfar jag en stunds enkel
muskellycka, Så är jag hemma och går i bastun.
Jag sträcker ut mig på laven i den fuktiga hettan,
där det dova malandet i mitt huvud upphör och
blodet ensamt triumferar. Jag piskar mig med det
mjuka björkriset och dess gröna hjärtan klibba
vid min håriga, starka kropp. Jag känner mig som
om jag trängt mig fram genom fuktig vårskog; jag
inbillar mig höra en syrinx, Men när jag stryker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
