Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
väggen i stället för i min rygg, säger jag lång-
samt:
— Tack för lånet, Pekka!
Han tittar först på kniven och sedan på mig.
Sedan blir han vit som ett lakan. Jag har alltså
gissat rätt, det var alltså han som kastade den.
Mekaniskt tar han kniven och öppnar munnen
för att säga något. Men tungan är fastlåst. Med
böjt huvud trevar han efter låset och går ut. Jag
ser, att han går bort mellan snöplogsvallarna, som
om han vore drucken.
Då vaknar jag upp ur min våldsamma spänning
och drar ett djupt andetag. Dunkelt förstår jag,
att jag vunnit min första seger över denna förban-
nelsens vinter, detta fördömda människosläkte,
som velat strypa mig. Rosbyes skäggiga ansikte
flimrar suddigt förbi mina tankar. Har jag sådana
krafter inom mig? Har jag nu äntligen löst gåtan:
auktoritet!
Jag går in i kammarn, där Kaisu står med ku-
rande, rädda axlar. Jag klappar henne husfader-
ligt på axeln: var inte rädd, kvinna, jag är stark!
Nu har jag nyckeln!
Ack, jag dåre!
Men några veckor senare föder Kaisu barnet.
Det är en flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
