Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTNER (RES VAS e HSILP GE UR FEKEFERTT
136
förakt; hans välvårdade ansikte är plötsligt myc-
ket gammalt,
På samma gång dra vi munnarna till ett trist
småleende, och detta augurleende närmar oss till
varandra,
I den gråa vårgryningen går jag genom de tom-
ma gatorna till mitt logi Islandsfallet sorlar, det
väcker hemtankar. Långt, långt i norr leva män-
niskor, dö människor; bland dem har jag mitt
hem, De äro så råa och olärda, jaja, men jag har
alltså mitt hem ibland dem; min hustru är av de-
ras ras, mitt barn ett blandblod. Härnere trivs jag
inte, jag känner det nu. Men var trivs jag? Och
vad mena vi med allt vi göra? Jag borde väl vara
fylld av högmodig glädje efter denna ärones af-
ton, men jag är inte glad, Allt ter sig så futtigt,
så snålt — liv i en ostkupa, bakterieliv,
Jag lägger mig, och jag somnar till sist. Hur
kan jag alltjämt sova?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
