Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
var är nu klockarn? Han är uppe och i full färd
med att behändigt flytta mull igen, den lilla mans-
lingen, Vädrande med sin råttnos stryker han
fram tätt intill lagens gärdsgård. Jag ser honom
komma och gå, blinkande av förslagenhet. När jag
kungör den nya lagen grinar han hjärtans illa —
väl bekomme!
— Ja, Karp, säger jag ute i sakristian efter hög-
mässan medan jag häktar av mig kappan, nu är
krögandets tid förbi.
Han tittar under lugg på mig. Hans tättsittande
ögon likna ett par solkiga isbitar.
— Jag hör, att kyrkoherden säger det, svarar
han och plockar med några psalmböcker.
— Ja, svarar jag enligt mitt beslut med fast vän-
lighet. Jag säger det både i allmänhet och i syn-
nerhet.
Han plockar och vill inte se mig i ögonen. Jag
tänker på den stund i våras, då jag stod vid hans
bädd och han var rädd för döden; han har kanske
lärt sig något om livet sedan dess, Jag hänger upp
min kappa och gör mig redo att gå hem.
— Vi får väl ta åt oss lite till mans då, mumlar
klockarn. |
Se, sel! Han känner sig träffad. Han plockar
och plockar på sitt dolska sätt, han är osäker, den
lilla manslingen med de småsluga krypen i bak-
huvudet. Jag går fram till honom, och fast det är
mig mycket motbjudande, beslutar jag att klappa
honom på axeln.
— Just det, säger jag allvarligt.
Det kan inte skada, att han får denna klapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
