Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
SBA AS TE sing RR
Ae a en
SR da De nå JMK
vg,
Te
AA se be je bären
ES je beer de Må ji R på
sar RA
mt Öd bg
FYR
Må
ViN RR
Mörk
ed
CR
ta RR BE,
a
210
— Vad kan herrarna då gå ed på? frågar jag
och ser från den ena till den andra.
— Vi kan gå ed på... börjar länsmannen, men
tystnar, ty hans förman stillar stormen med en
gest av sin allsmäktiga högra hand,
— Kyrkoherden behagade antyda, att här vim-
lade av... Han avbryter sig själv, ty han är en
bildad man och tvekar att smutsa sin tunga med
de ord jag använt. Jag hjälper honom alltså över
detta gräsliga träsk:
— Jag vill minnas, säger jag mycket lugnt och
ser ännu en gång från den ena till den andra, att
jag yttrade, att här vimlade av horbockar, fyllbul-
tar och andliga mördare — en helvetets treenig-
het, som fordrade gudomlig tillbedjan.
— Just det, just det! jublar länsmannen.
— Kyrkoherden erkänner alltså? fastslår kro-
nofogden från sin makts och härlighets höjd.
— Ja, visst erkänner jag det, svarar jag.
Mitt svar tycks förbluffa dem och det uppstår
en liten paus. Men kronofogden är ju lagfaren
man och får inte visa blöthet. Han harsklar ännu
betydelsefullare än förut, då han riktar första
dödsskottet mot mig:
— Vad beträffar uttrycket horbockar, så är det
en allmän mening, att ni själv bör räkna er till
dem, avgör han.
Klockarn måste stryka salighetens dregel ur
morrhåren,
— Det är också min egen mening, svarar jag
lugnt.
Själve den väldige kronofogden tycks en se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
