Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
trance; från tusen kåtor och pörten församlar sig
den fruktansvärda härskaran av plågade samve-
ten och förfärade drömmar och skriker med för-
dubblad styrka in i mitt hjärta: Rädda oss, rädda
oss! Och jag, som gjort upp med mitt eget liv och
avbördat mig min egen pina, tar upp den sjudub-
belt svårare kampen som deras stadman.
Tredje dagen:
Pekka uppenbarar sig, Nu är han ingen björn
längre utan en jämmerligt tilltygad hund,
— Nå Pekka, vad har du att säga?
Han vill sjunka genom golvet av skam, ty jag
har betalat hans böter och hämtat honom från
Virtainens, där han krupit undan. Han vågar inte
se mig i ögonen utan står tuggande och blundande
vid dörren. Jag låter honom stå där en stund, men
då jag inte onödigt vill förlänga hans ruelse, frå-
gar jag slutligen så vänligt jag kan hur det gått
till
— De gav mig pengar, muttrar han till sist.
Jag behöver inte fråga mer, men när Pekka en
gång fått mål i munnen, vill han förklara sig
grundligt. Och mödosamt, dödligt skamsen, redo-
gör han för allt. Hur de gycklat med honom för
hans feghet att inte kunna ta ett glas och vara
lika bra människa för det, hur de hållit vad, att
han inte vågade svepa en liten oskyldig sup, hur
de lagt upp fem kronor, tio, trettio, tills han be-
slutat visa dem, att det inte var feghet som avhöll
honom. Ett glas, tre, en halv kanna. Och därefter
plötslig upptäckt, att de lurat honom ut på hal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
