Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Klockarn kisar på mig med ryckande morrhår,
då jag stiger in och ber att få tala med honom i
enrum, Han skjuter ifrån sig några räkenskaper
och stänger dörren med en misstänksam och elak
blick? Hur skall jag börja? Vad skall han säga
till svar? Vad bli följderna av detta samtal? In
i sista ögonblicket söker jag fly undan, men min
brors ord och min egen ångest spärra vägen, och i
detta ögonblick minns jag också min bikt i sakri-
stian för den främmande unga kvinnan,
— Karp, säger jag och tvingar mig att se ho-
nom i ögonen, jag kommer i ett ärende, som ni
inte tror och som jag själv aldrig trott det vara
möjligt att komma i.
Hans blick är nyfiken och vaksam, den pinar
mig till det outhärdliga.
— Jag har försökt komma undan det, fortsätter
jag långsamt och mödosamt, ty hela min varelse
knyter sig i vanmäktigt uppror mot befallningen,
men jag kommer inte undan. Och med det ytter-
sta av mina krafter säger jag det avgörande ordet:
Jag har hatat er i många år,
Nu är det sagt och jag måste göra en paus för
att samla nya krafter, Han moltiger, spänd, nyfi-
ken och anande en list,
— Jag vet nu, att jag mest hatat er för att ni
brustit i vördnad för min person,
Det kommer en glimt i hans små ögon, en skan-
dallysten reptilglimt.
— Jag trodde jag hatade er för era dåliga
handlingar och till en del var det så. Men mest
var det av kränkt högfärd. Nu har jag känt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
