Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
jag av fjällens evärdliga glädje efter min svarta
vinter. Här är allt rent, naket och stort! Här finns
intet spelrum för undanflykter — antingen-eller!
Liv och död balansera på de sylvassa topparna.
Med Pekka i hälarna flyter jag fram i långfärds-
takt, med påken i hand, konten på rygg och tiotu-
sen tunnland ödemarker i blicken, Men jag ser
dessa gotiska katedraler av urberg på annat sätt
än förr; jag betraktar den fattiga, tappra floran
med andra ögon. Som förr stannar jag här och
där och gläder mig åt mina upptäckter, men jag
tänker hela tiden på människorna bortom horison-
tens feberkurva, Och när stigen stupar västerut,
påskyndar jag stegen för att nå fram till dem.
En eftermiddag kastar jag konten ifrån mig och
lägger mig raklång i ljungen. Pekka blir stående
framför mig, krumbent och fyrkantig, och mellan
benens bågar ser jag Lyngenfjällen och den sol-
gnistrande fjorden, Längst bort dallrar aningen av
Atlanten, Och djupt under oss stiga spinkiga små
rökar som ur mullvadshögar: mina samers torv-
gammar, Så sluter jag ögonen och lyssnar bara till
vindens sus i klockljungen medan jag känner sol-
skenet treva över mitt spända, mörkbrända an-
sikte.
När vi halkat ner mot fjordbottnen, ge hundar-
na signal och ur alla mullvadshögar kräla männi-
skoknyten fram, De stå där plötsligt som flug-
svampar 1 sina rödtofsiga mössor och speja vak-
samt upp mot fjällsidan, Genom hjorden av rag-
giga rackor tränga vi oss fram och trycka deras
händer, puorist, puorist!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
