Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AT "UPECERET EEE TT
248
dagg, och medan jag står med handen sluten om-
kring den som kring en gevärspipa, far en dunkel
erinring genom mitt huvud, Har jag stått just här
och just på detta sätt en gång förr? Då minns jag
plötsligt: så stod jag en gång utanför kojan vid
Datnajokk, Jag tuggade på ett björklöv, och ännu
när jag trädde in i kojan kände jag dess beska
smak i min mun, Så längesedan! Natten innan
Kaisu blev min hade jag legat i en kåta utan att
kunna sova för blodets röda rop; det var en natt
som denna, lika blå och lidelsefull. Nu är Kaisu
död — ja, hon är död. Och mitt barn är dött, och
jag är ensammare än jag någonsin varit.
Jag lägger ifrån mig grenen så varsamt som om
den vore en spira och går åter helt sakta i rikt-
ning mot den dämpade skällklangen. Hästen ryc-
ker till och reser huvudet, då han varseblir mig.
Jag närmar mig honom och ser in i hans mörka,
vackra ögon. Hans ståndman vickar och näsbor-
rarna vidga sig, men han låter mig klappa honom
i bringan, som så underligt erinrar om en kvinnas
barm, Han sänker mulen mot min hand; den är
sammetslen, En liten stund pratar jag med ho-
nom utan att säga något, klappar honom och drar
in den goda lukten av hans levande väsen, och
när jag går, följer han mig, På andra sidan spång-
en ser jag mig tillbaka, Han står där och gnäg-
gar sakta, Hans mörka, vackra ögon se efter mig.
Jag går tyst till sängs, men svalorna hålla mig
halvvaken tills suset i björkarna väcker mig helt.
Jag är fylld av en vemodig lycka, sommarnattens
blåa lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
