Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSATS
FR HA
Eg
I
|
Få
Fd
:
i
Sd
(
’
3
r
UJ
er kr nen” be pe dr äng ÅR je MN
250
att resa sig. Det börjar gurgla i hennes strupe och
plötsligt ropar hon:
— Jag kan tala! Jag kan tala!
Då förstår jag det fruktansvärda som inträffat,
Kvinnan har av någon chock blivit stum och nu har
tunghäftan lösts. Jag grips av skräck för följ-
derna, men innan jag hunnit samla mig, ha män-
niskorna sprungit upp, störtat fram till sängen och
skrikit i munnen på varann:
— Vi visste det! Ser du, att han kunde hjälpa
dig!
Och i detsamma tar Pekka upp en psalm. Hans
stentorsstämma lyfter taket.
Jag kämpar med skräck, vrede, häpnad och
tacksamhet. Här måste jag ha blivit föregången
av ryktet om händelsen på kyrktrappan; legend-
bildningens snöboll har rullat över fjällen med
barnvaggorna och vardagstingen. Nu kommer den
att växa till det fantastiska, och hur skall jag
kunna hejda den? Pekka strålar av vittnets gläd-
je; han står på språng med trumpeten för att för-
kunna mina bevisade krafter, och vad jag än gör,
skall endast bidraga till att ytterligare bevisa dem.
Kanske jag måste böja mig inför skeendet, tack-
sam över att de betydelselösa händelserna givas
betydelsefull innebörd?
När de lugnat sig en smula, ber jag dem vara
stilla i stugan. Jag förklarar vad som skett, men
mina ord träffa dem inte. De ha ju sett med egna
ögon, de behöva inga förklaringar.
Med Pekka vid sidan går jag allvarligt upp till
lapparna. Jag kan inte förbjuda honom tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
