Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
att gestalten icke vidrör snön utan svävar och att
samtidigt ett sken börjar omge den mötande, allt
starkare ju närmare han kommer, Jag fylls av en
okänd bävan, stannar, släpper min skidstav och
väntar. Den skinande gestalten svävar mig till-
mötes allt större och mera lysande; nu är han in-
till mig, han går tvärsigenom mig, och när jag vak-
nar upp och vänder mig om, ser jag, att han vuxit
till det oerhörda och att hans klädnads våder och
veck fladdra över hela rymden som ett norrsken.
x
På några få vilda veckor har varenda bränn-
vinskagge i kyrkbyn slagits i kras och under doms-
basunens ljud göras livsräkningarna upp. Jag har
stulit och bedragit, jag har förtalat och sökt skada
— vad skall jag göra? De strömma upp till mig
genom snön och stöna fram sin ångest. Ty nu har
den fasa för livet, som drev dem ut i orgier och
brott, mötts i avgörande brottning med en starkare
fasa, Livets helighet har plötsligt omstrålat dem
med sitt sken och de se både dess ovaraktighet och
storhet. De vädja till mig att döma i tusen mål,
De utspy sin tillvaros galla på mitt golv.
— När du nu erkänner, Nila, att du stulit en
hop renar och haft allt möjligt hokuspokus för dig,
så är saken klar: du går till var och en, ber om
förlåtelse och gottgör så långt du kan.
— Men jag blir utfattig, alldeles utfattig.
— Gott, så underkastar du dig det.
— Men en del är redan döda, hur ska jag kun-
Haj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
