Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Vinande som allt under dessa stormveckor kom-
mer han upp mot min gård och stiger ur sin pulka,
väldig och mörk, Jag hör honom stampa av sig
snön på förstugubron, Så står han framför mig,
Han har åldrats. Hans järngråa hår står risigt
över hans fyrkantiga, breda panna; skägget som
inramar hans kraftiga ansikte är stritt. Axlarna
börja gubbas, men än är han bred som en ladudörr
och kan smälla ihop ett par lappar, så att de se
kors och betlehemsstjärnor i rykande rappet.
— Välkommen och stig in i min kammare, häl-
sar jag honom innan han hunnit vränga av sig
pälsen.
Han sveper av sig renpälsen medan hans isgråa
ögon betrakta mig under spretande ögonbryn, och
mellan den nigande Lovisa, de gapande barnen
och hopen av folk, som ständigt myllrar i mitt kök,
skrider han in i min studerkammare och blir stå-
ende. Åter betraktar han inträngande mitt ansik-
te och jag märker, att mina egna ögon möta hans
i jämnhöjd.
— Broder vet varför jag kommer? säger han
äntligen med sin djupa röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
