Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
der dessa sista dagar har jag förstått dem och jag
begär inte, att Rosbye skall förstå mig. Men när
jag nu ser tillbaka på dessa år i den dal jag kallat
dödsdalen, ligger min väg så klar och rak i min-
net — vart skulle den annars ha burit? Till ett
större pastorat, till en orden, till fet och förnöj-
sam ro? Nu har jag ro, men stridens; äntligen
bärs jag av det strandlösa havets eviga dyningar
och är frigjord från levernets bekymmer, männi-
skofruktan och ärans gyckelspel. I denna minut
fattar jag också klarare än förr, att all den sinnets
motspänstighet och falska hårdhet, som följt mig
intill nu, varit min falska livsbelägenhets ound-
komliga följdföreteelser. Jag har varit snar till
dom, sträng och vrång i ord och handlingar eme-
dan jag klamrat mig fast vid ting, som människan
måste släppa innan hon når sin frihet...
Den barnsliga rösten talar därute i köket, en
fågelröst — vems kan den vara?
Rosbye stannar åter framför mig.
— Och om jag nu ändå försöker förstå dig, så
kan jag inte inse annat än att du ämnar fortsätta
kriget på två fronter: ena fronten mot kyrkan.
— Inte mot hennes uppgift, men mot det falska
i hennes liv, Därför måste jag vara fri.
— Och andra fronten mot samhället.
— Inte mot samhället, men mot hedendomen i
samhället.
— Och du förstår inte, att i samma stund du
avsvär dig ditt ämbetes auktoritet ramlar allt vad
du möjligen kan ha byggt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
