Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig kunna länkas samman med det stora lugna
“flertalet* inom kåren, med en massa konstnärer af
alla åldrar och riktningar, manliga och kvinliga, hvilka
alls ej buro deras brännande feber i blodet, utan i de
flesta fall stodo kalla, när de ej voro rent af fientliga
mot de radikala “nyhetsmakarna* och “orostiftame".
Arkitekterna och de äldre insågo ej detta, säger jag,
men jag skyndar att tillägga och betonar: Vi, de
bångstyrige nyhetsmakarna själfva, insågo det icke heller
— i början. Härigenom uppstod nu den förfärliga
babyloniska förbistring Nordström antyder, och som
jag skall försöka ge en idé om.
Hvad som i hög grad bidrog till att göra frågan
om en stor allmän förening (efter mönster af La société
des artistes fransais) aktuell, var det bland
konstnärerna härhemma rådande behofvet, att kunna på
en hand samla de byggnadsmedel, som genom
tidigare lotterier af olika korporationer insamlats i och
för en mycket efterlängtad stor utställningsbyggnad
med klubblokal i Stockholm. En sådan byggnad
eftertraktades icke minst lifligt af Konstnärsförbundet,
som hitintills måst för sina utställningar nöja sig med
de mest otidsenliga lokaler. Men en annan fråga var
den: hur skulle förbundet som korporation ställa sig
till en stor, alla partier (äfven akademisterna)
omfattande förening, när denna en gång blef en
verklighet?
Förbundets moderatare element ansågo att man
inte hade annat att göra än att helt uppgå i föreningen
och för framtiden upphöra med opponentutställnin-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
