Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(1904) icke var så stort, att en fullödig representation
af dess samtliga medlemmar kunde på ett konstnärligt
tillfredsställande sätt därstädes anordnas, beslöt
förbundet att draga sig tillbaka samt föreslog i stället höga
vederbörande att öfverlåta de öfverblifna salarna i S:t
Louis till separatutställningar, exempelvis af tre af de
bästa konstnärer, förbundet kunde bjuda på: Zorn,
Liljefors och Larsson, hvilka på så vis kunde bli fullt
värdigt representerade. Var detta nu så dumt? Nej;
till slut måste man verkligen medge, att det tvärtom
var ganska kvickt och framför allt — konstnärligt riktigt.
Förbundet har emellertid — detta skall villigt
erkännas — mer och mer ledsnat vid alla sådana där
stora “fåfängans marknader*, dessa må nu heta:
“internationella*, “skandinaviska* eller “nationella"
utställningar eller helt enkelt: “landtbruksmöten". Konsten
är för alla uppriktiga konstnärer en hjärtesak och passar
då inte längre inom ramen af detta stora, bullrande
mark-nadsskoj med dess andfådda och sensationslystna
folkkaravaner. Konst skall njutas i stillhet och för sig.
Det vaknande medvetandet härom har också kommit
Konstnärsförbundet att fatta beslut om, att för framtiden
som regel, och helst fullständigt, draga sig bort från
de stora marknaderna och i stället så mycket flitigare,
i både in- och utlandet, föranstalta själfständiga
utställningar med för konsten möjligast lämpliga och värdiga
anordningar. — Härmed nog om utställningsväsendet och
föreningarnas därmed sammanhängande strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
