Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstvärdet hvilar dock innerst — som Julius Lange
riktigt säger — på konstnärens kärlek till sin sak.
Och endast de verk, där denna kärlek lefver med klar
låga, äro värda att omfattas med kärlek. — Men —
förlåt — jag kommer bra långt från “Konstföreningens
moderliga penninghjärta*, när jag så här talar om
kärlek och kärleksverk, saker som — jag medger det —
ligga tämligen utanför sfären för detta hjärtas vanliga
“vinst“begär.
Tänk, att jag verkligen ännu 1898 kunde behandla
Konstföreningens angelägenheter så pass allvarligt som
synes af nyss anförda bref, gengångare från den
papperskorg, som en gång mottog det. Föreningen
förtjänar onekligen snarare att under sin återstående
lifs-tid behandlas med den uddiga satir, som salig
Scholander och de gamla opponenterna använde, när talet
föll på föreningen, och som alltjämt är vanlig i alla
konstnärskretsar, så fort de äro utanför porten till n:o
10 Västra Trädgårdsgatan.
»Säg, har det båtat konst i högre mening
att hvar och en som mecenat vill svassa
för tio kronor till en konstförening —
en skarf till ett slags hygglig fattigkassa.
Därmed har ju blott kallats fram en massa
af stackare, som uti blind förfäing,
gå svältande och slå den gamla drillen,
om ’fosterlandets otack emot snillen’.»
Konstnärsförbundet har hösten 1898 fattat en
resolution om, att dess medlemmar för framtiden ej borde
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
