Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Köpenhamns museer kan man dock få se hans
björkar.
Ett annat minne: Hur ursinnig kände sig ej den
gamla opponenten Scholander en gång i tiden öfver
att “Svenska staten", alias akademisterna, refuserat
Höckerts Lappkapell. Så han domderade: “Hur
för-stockadt perukmässigt handlade icke de styrande i sin
okonstnärliga blindhet, då de sköto bort den hembjudna
taflan ^appkapellet’, och ansågo mästaren ’för ung’ för
att märkas med Vasens hallstämpel. Ömkliga
ruttenhet!" Och detta är en och samma Scholander, som
själf var med om att refusera Höckerts senare målning,
“Slottsbranden", därför att den var så “högst ofulländad".
Finns det händelsevis någon människa, som numera
kan se denna höggradiga ofärdighet hos taflan, sedan
den efter många års väntan kommit upp på museum?
Ingen. Jaså. Kanske taflan målat färdig sig själf? Inte
det. Då kanske det tillåtes mig att än en gång — nu
med en suck — skrifva: "ömkliga ruttenhet".
Höckerts "Lappkapell" och “Slottsbrand" voro de
mest typiska representanterna inom den svenska konsten
för den tidens "nya riktning": det rent koloristiska
måleriet vid århundradets midt med dess förkärlek för
“romantiska" skuggor och dagrar. Det måleriet var på
sin tid lika nytt som det måleri, hvilket Salmsons
"Hvitbetsskörd" omkring tjugu år senare så slående
representerade, friluftsmåleriet från slutet af 70-talet, och
som det måleri Ernst Josephsons “Strömkarl" än längre
fram i tiden och än mera slående representerade: den
dekorativa, lyriskt-symboliska konsten mot århundra-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
