Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Är en sådan indelning riktig? D:r Müllers åsigt om en vestlig och en östlig grupp inom den nordiska bronsåldern. Granskning af denna åsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att det år nästan endast de yngre typerna, som
träffas i södra Sjaffland, samt på Lolland och Falster,
har tydligen sin förklaring i samma skäl som den öfver-
vägande förekomsten af dessa typer i Oder-trakten och
i mellersta Sverige: bronsålderns kultur har först sent
erhållit någon mera betydande utbredning i dessa trakter.
I afseende på frågan om de särskilda typernas ut-
bredning är det emellertid ännu en omständighet, som
bör tagas i betraktande. Vi känna denna utbredning
endast genom de exemplar, som blifvit bevarade till
vä)a dagar; men antalet af dem, som kunnat bevaras,
är i väsentlig mån beroende derpå, huruvida de pryd-
nader, vapen och andra föremål, som tillhört den döde,
plägade nedläggas i grafven eller icke.
Hvilken betydelse denna omständighet har, visas
bäst af det som till vår tid bevarats från slutet af
hednatiden och fran medeltiden. Vi £ga ojemförlmt
mycket flera vapen, verktyg, prydnader m. m. från den
förra än från den senare perioden, ehuru denna ligger
oss närmare. . Förklaringen är ock lätt funnen. Under
hednatiden plägade man nedlägga i grafven eh del af
den dödes qvarlåtenskap; med kristendomens stad-
fästande försvann detta bruk.
Under bronsåldern yar bruket i detta afseende vex-
lande. I den äldre bronsålderns grafvar nedlades van-
ligen de dödes vapen och prydnader. Under periodens
yngre del hände det deremot oftare än förr, att dessa
saker icke lades i grafven, utan att de, troligen af
egaren sjelf, nedgräfdes i jorden eller sänktes i en
liten sjö, som sedan, i de flesta fall förvandlats till en
mosse. Man synes nämligen redan då, liksom under
en senare del af vår hednatid, hafva förestält sig,
att det som sålunda gömdes skulle komma egaren
till godo i ett annat lif. När man ville lägga något i
sjelfva grafven, tog man stundom i stället för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
