Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Öfvergångstiden från bronsålder till jernålder i mellersta Europa: Hallstattperioden. Tre på hvarandra följande delar af denna period. Samtidiga fynd i Italien. Samtidiga fynd i Norden. — Fynd upplysande den absoluta åldern af hvar och en af vår bronsålders sex perioder. Den nordiska bronsåldern har börjat och slutat tidigare, än man hittills vanligen förestält sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven de flesta der tillvaratagna vapen och verk-
tyg af jern, hvilka hafva samma former som de af brons
och derför måste anses höra till jernålderns första tid,
äro funna jemte brända ben 1.
Vapen från en senare del af jernåldern ligga der-
emot vid Hallstatt, liksom annorstädes, ofta bredvid
sk elettz, ehuru äfven likbränning fortfarande förekom :i.
Det är mycket, som upplyser oss om, med hvilka
andra fynd norr och söder om Alperna de särskilda
vid Hallstatt upptäckta grafvarna äro samtidiga. Här
kan jag emellertid ej utförligt granska alla hithörande
förhållanden, utan skall endast dröja vid några af
svärden, spännena och bronskärlen.
Såväl bronssvärd med tunn, oval fästeknapp som
svärd, hvilkas fästen upptill sluta i två spiraler, före-
komma icke sällan i mellersta Europa 4. I Bayern har
man funnit en gjutform för ett svärdsfäste med oval
celt, äro alla dessa funna jemte brända ben; för den graf, hvari en af
hålcelterna låg, saknas dock uppgift om benens beskaffenhet, v. Saeken,
anf. arb., sid. 19 och 26 (svärden), 32 (dolken), 36 (spjutspetsarna),
41 (yxorna), 39 (skaftcelterna och hålcelterna), 87 och 88 (knifvarna).
Äfven det bronssvärd med tunn, oval fästeknapp, som sedermera hittats,
låg i en graf med brända ben (not 1 å sid. 119 här ofvan).
1 D etta gäller om alla svärden och nästan alla dolkarna af äldsta
form, samt om den skaftoelt, hvars klinga är af jern, men öfre del af
brons; v. Sacken, anf. arb., sid. 19 och 40. Det gäller äfven om en
i senare tid funnen graf, i hvilken lågo ett svärd med bred, förlängd
tånge, två spjutspetsar, en skaftcelt med skaftlappar och två knifvar,
allt af jern. Knifvarna hade samma form, med uppböjd spets, som de
af brons. M ittheil. d. Anthropol. Gesellsch. in Wien, VII sid. 304,
pl. III.
2 v. Sacken, anf. arb., sid. 33 (den präktiga dolken pl. VI fig. 4),
sid. 31 (dolken pl. VI fig. 9), sid. 36 och 37 (spjutspetsar med hög,
skarp midtrygg).
3 v. Sacken, anf. arb., sid. 34 (den fig. 6 å pl. VI afbildade
dolken med fäste och slida af helförgyldt jern; i samma graf fanns en
bronskittel med lock, å hvilket ses djurbilder i relief, pl. XX fig. 4).
4 Montelius, S u r les poignées des épées et des poignards en bronzc
i Gompte-rendu du Gongres da Stockholm 1874, sid. 904— 906 och
909— 911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
